Prosten i byn var nere vid posten för att hämta ett paket.
– Har det kommit något paket till mig än?
– Jadå, det har det visst det.
– Utmärkt jag har fått vänta länge på de där psalmböckerna.
– Ja det är bra att prosten kom snabbt för att hämta dem, för en av dem läcker.

– Idag var det andra gången som ni var nära att köra ihjäl mig. Nu får ni sluta som chaufför hos mig.
– Snälla direktörn, ge mig en chans till.

På en liten fisketur råkade byns ej simkunnige slaktare trilla i sjön och var nära att drunkna. I sista stund räddades han av en granne som han naturligtvis kände en väldig tacksamhet gentemot. Dialogen blev följande:
– Det här förtjänar du en belöning för. Utan ditt rådiga ingripande hade jag varit död nu.
– Äsch, det var väl inget. Inte behöver jag någon belöning för det.
– Om du inte vill ha någon belöning så vill jag i alla fall ge dig ett gott råd min vän: Ät inte min hackekorv!

En minister i den nytillträdda regeringen blev tillfrågad av en journalist vilka egenskaper han ansåg att en politiker bör ha.
– Rättfärdighet och klokhet.
– Vad menar ni med rättfärdighet?
– Att en politiker alltid håller sina löften.
– Och klokhet?
– Att aldrig ge några.

– Vi tänkte bilda en motionsklubb. Vill du vara med, Berra?
– Ja gärna, fast bara som passiv medlem.

– Konduktörn, hinner jag ta farväl av min hustru på perrongen innan tåget går?
– Det beror nog alldeles på hur länge ni varit gifta.

Den medelålders och sporttokige Bertil är hos doktorn och klagar över att han sover dåligt.
– Jag drömmer varje natt att jag spelar center i AIK och att vi har match. När jag sedan vaknar är jag dödstrött och hela dagen blir förstörd.
– Jaha du Bertil, prova ikväll med att inte titta på sport-TV senare än två timmar innan sänggående och du kan även prova med att ta en liten whisky innan du lägger dig så slappnar du nog av lite bättre.
– En whisky? Är doktorn tokig? Vi har ju bortamatch mot Örgryte inatt.

Telefonen ringde mitt i natten hos den gamle mannen.
– Hallå?
– Hej, jag skulle vilja ha en taxi till Hasselgatan 22.
– Det är fel nummer.
– Absolut inte, jag vet väl själv var jag bor.

– Men Gösta, du har ju satt hatten bak-och-fram.
– Hur vet du det? Du vet väl inte åt vilket håll jag ska gå.

– Jag hörde att prästen har blivit sjuk, vet du vad han lider av?
– Psalmonella skulle jag tippa.

– Hörru Berra, har du glömt bort den där hundringen som du är skyldig mig?
– Nä, inte än men om du kan vänta lite längre så ska jag nog göra det.

Polisen till vittnet:
– Men varför ingrep du inte när du såg kvinnan ta pengarna ur mannens ficka?
– Jag trodde att hon var hans fru.

Maja var på besök hos en släkting i Skåne som bodde på ett stort gods. Sent på kvällen berättade man spökhistorier för varandra, varav flera handlade om huset de nu var i. Detta ledde naturligtvis till att Maja hade svårt att sova på natten. Efter att ha legat och vridit och vänt på sig i sängen blev hon så småningom tvungen att gå upp för att gå på toaletten. När hon gick mot toaletten i det gamla huset mötte hon plötsligt en äldre herre som hon inte hade sett förut. Hon tänkte att det kanske var någon som kommit som gäst efter att hon hade lagt sig så hon presenterade sig och fortsatte sedan:
– Jag har så svårt att sova för de säger att det spökar här.
– Nonsens, svarade mannen. Jag har gått omkring här i nära nog trehundra år nu och jag har då aldrig sett något spöke.

– Vad kallar man en person som inte talar sanning?
– En lögnare.
– Och vad kallar man en person som alltid säger sanningen?
– Hmm… Sanningssägare?
– Nä, en jobbig jäkel.

En gammal dam står vid övergångsstället och mumlar för sig själv:
– Nu har det blivit grön gubbe 28 gånger, blir det aldrig damernas tur?